När jag besiktade lastbilen förra året anmärkte de på att lastbladfjädern vänster bak hade brutna blad och behövde bytas ut. När jag och Lynn var på Holmsjö bildemontering i höstas (se tidigare inlägg) såg vi till att skaffa en bättre begagnad bladfjäder!
Så länge som bilen är olastad tar den undre bladfjädern all vikt och den övre vilar bara på den undre. När ramen tyngs ned av last tas den emot av den övre fjädern.
Fjädrarna hålls på plats av ett par krampor. Två muttrar gick att lossa med hjälp av hylsa och en meters hävstång, andra krävde insats i form av far med skärbrännare.
När sedan muttrarna var borta var givetvis kramporna fastrostade i sina fästen, jag tog släggan och bankade på dem underifrån... Det small till och ett regn av rost föll över mig när de så lossnade!
Nu gällde det att lyckas extrahera fjädern, helst utan att behöva ta loss däcken. Förhoppningen var att det skulle gå att "smyga" ut fjädern genom att skjuta fram den något och sedan lyfta den över dess bakre fäste. Det gick nästan, den var såpass rostsprängd att den låg an mot fästena och vägrade rubba sig.
När jag med ett järnrör bände upp fjädern och samtidigt pillade under fjädern för att försöka få ut den distansplatta den vilade på, insåg jag att det nog är såhär man blir av med fingrar...
Genom att lyfta upp ramen något blev fjädern fri och det gick att släpa ut den, den vägde ungefär som två bilbatterier tillsammans. Puh...
Därefter var det en smal sak att stånka in den nya fjädern... bara för att upptäcka att jag satt den bak-och-fram. Orienteringen var inte tydligt utmärkt :)
Nästa äventyr blir en tripp till de småländska skogarna, Lenhovda skall bevistas! 25 mil enkel väg. Håll utkik i backspegeln!
/Johan
Figur 1: Två fjädrar, den övre skall bytas.
Så länge som bilen är olastad tar den undre bladfjädern all vikt och den övre vilar bara på den undre. När ramen tyngs ned av last tas den emot av den övre fjädern.
Figur 2: Rejäla krampor sitter med rejäla muttrar.
Fjädrarna hålls på plats av ett par krampor. Två muttrar gick att lossa med hjälp av hylsa och en meters hävstång, andra krävde insats i form av far med skärbrännare.
Figur 3: Far till undsättning!
När sedan muttrarna var borta var givetvis kramporna fastrostade i sina fästen, jag tog släggan och bankade på dem underifrån... Det small till och ett regn av rost föll över mig när de så lossnade!
Figur 4: Efter ett tag fick vi loss kramporna.
Nu gällde det att lyckas extrahera fjädern, helst utan att behöva ta loss däcken. Förhoppningen var att det skulle gå att "smyga" ut fjädern genom att skjuta fram den något och sedan lyfta den över dess bakre fäste. Det gick nästan, den var såpass rostsprängd att den låg an mot fästena och vägrade rubba sig.
När jag med ett järnrör bände upp fjädern och samtidigt pillade under fjädern för att försöka få ut den distansplatta den vilade på, insåg jag att det nog är såhär man blir av med fingrar...
Figur 5: Ramen lyftes något för att avlasta fjädern.
Genom att lyfta upp ramen något blev fjädern fri och det gick att släpa ut den, den vägde ungefär som två bilbatterier tillsammans. Puh...
Figur 6: Bladen föll av till höger och vänster.
Därefter var det en smal sak att stånka in den nya fjädern... bara för att upptäcka att jag satt den bak-och-fram. Orienteringen var inte tydligt utmärkt :)
Figur 7: Ny fjäder!
Nästa äventyr blir en tripp till de småländska skogarna, Lenhovda skall bevistas! 25 mil enkel väg. Håll utkik i backspegeln!
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar