Ett halvlyft

Nu var det ett tag sedan sist, jag och Lynn har haft fullt upp med flyttstånk i nya lägenheten i Lund, så tyvärr har lastbilen fått lida lite.

I helgen var det dock dags!

Figur 1: Innan man ens tänker på att starta motorn måste den skygga hittekatten utfordras.

Figur 2: Sedan kan man lyfta lite i Saaben. Eftersom jag inte är helt galen försökte jag inte lyfta mer än såhär... Reglagen är mellan Saaben och lastbilen.

Figur 3: Anledningen till att jag inte hade Saaben på andra sidan bilen, stödbenet sitter som "!%¤#!!, krävdes spett för att vinkla ut det den här lilla biten. Vinterjobb?

Figur 4: Efter så läckte det en del från slangklämman här, en returslang? Får kolla in det i vinter?

Sedan blev det en grym tur till Ringhals och Bua!

//Johan

En andra besiktning

Figur 1: Ödets timma är inne!

Den 14/6 var det åter igen dags för besiktning! Sedan förra besiktningen hade jag på mig att fixa:

1. Säkerhetsspärr dörrar
2. Oljeläckage motor
3. Slitet höger framdäck
4. Vänster lastbladfjäder röten

Framdäcket och bladfjädern hade jag bytt, säkerhetsspärren hade far justerat, kvar var "endast" oljeläckage...

Jag tvättade av underdelen av motorn (som ju var väldigt oljig) med kallavfettning och tog en tur fram och tillbaks till pizzeria Mona Lisa i Stråvalla. Det verkade som om det mest läckte från oljetrågspackningen. Drog åt bultarna något - de satt väldigt löst! Efter råd av far såg jag till att ha så lite olja som möjligt i motorn (men nog för att ha tryck, givetvis), dessutom hällde jag i ett par burkar Wynn's "Engine Oil Stop Leak", köpta på AD bildelar i Sisjön. Borde klara sig nu, tycker jag...

12:40 var det vår tid, jag och Lynn rullade dit på den varma och somriga tisdag som det var och väntade på vår tur. Lynn hade sinnesnärvaro nog att föreviga processen...

Figur 2: Bakdelen upplyft.

Figur 3: Spett används. Spett är bra.

Hela behandlingen tog bara runt en halvtimma, förra gången tog det en timma! Besiktningsmännen verkade ha lång och god erfarenhet av Scania. Det enda de hittade att anmärka på var säkerhetsspärren till motorhuven, det måste jag ha fixat tills nästa gång. Hurra! Den gled igenom som i en dröm!

Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen förrän nu, är att jag flyttat ihop med Lynn i Lund i dagarna. Är det någon som vet om man kan förvara sin lastbil någonstans nära Lund? Alla tips mottages tacksamt!

//Johan

En tur till Lenhovda

För några helger sedan var det planerat ett besök hos Lynns föräldrar i Lenhovda, en bit utanför Växjö. För att göra resan lite festligare beslöt jag mig för att ta trotjänaren dit! Lika bra att låta Saaben vila sig lite ändå...

Så, 25 mil mer eller mindre, enkel väg, borde vara en baggis? Ja för sjutton! Resan gick från Stråvalla via Trönninge och 153an (känd som värnamovägen), genom Smålands stenar, Värnamo och Växjö. I mina 70 knyck tog färden ungefär fyra timmar, med en kortare paus för att fråga om vägen i Reftele.

Figur 1: Paus i Reftele. Tack vare skylten jag fått av mor och far vet alla vem det är de ligger och trycker bakom!

Fint och soligt väder hela vägen. Överraskade miner vid ankomst.

På vägen hem tog jag en päronpaus i Värnamo, såg blytunga skyar mot väster, det bådade inte gott... När jag kommit ut på vägen beslöt jag mig för att testa vindrutetorkarna. De funkade bra, i ungefär fem sekunder, sedan trillade stoppblecket loss och torkararmen fastnade i sitt yttersta läge.

Figur 2: Bleck som nu befinner sig på 153an något väster om Värnamo.

Efter ett tag kom regnet, men det var bara att bita ihop. Något att fixa inför besiktningen... Ungefär fem mil innan Ullared blev jag nedvinkad av en taxichaufför som verkade ha fått motorstopp. Bilen hade passagerare i sig och chauförren var allmänt stressad, han undrade om jag kunde dra igång hans bil då batteriet hade dött. Javisst, kul att få spela stor och snäll! En lyftstropp till kranen fick funka som bogserlina. Efter en färd på ungefär tre meter visade det sig att han inte kunde lossa handbromsen om motorn inte var igång och med handbroms i blir det inte så roligt! Så kan det gå, jag försökte i alla fall :)

Figur 3: Välbehövligt pit-stop i Värö, 50 mil = 150 liter diesel.

Det var det! Här näst skall jag berätta om besiktningen 14/6...

En tung fjäder

När jag besiktade lastbilen förra året anmärkte de på att lastbladfjädern vänster bak hade brutna blad och behövde bytas ut. När jag och Lynn var på Holmsjö bildemontering i höstas (se tidigare inlägg) såg vi till att skaffa en bättre begagnad bladfjäder!

Figur 1: Två fjädrar, den övre skall bytas.

Så länge som bilen är olastad tar den undre bladfjädern all vikt och den övre vilar bara på den undre. När ramen tyngs ned av last tas den emot av den övre fjädern.

Figur 2: Rejäla krampor sitter med rejäla muttrar.

Fjädrarna hålls på plats av ett par krampor. Två muttrar gick att lossa med hjälp av hylsa och en meters hävstång, andra krävde insats i form av far med skärbrännare.

Figur 3: Far till undsättning!

När sedan muttrarna var borta var givetvis kramporna fastrostade i sina fästen, jag tog släggan och bankade på dem underifrån... Det small till och ett regn av rost föll över mig när de så lossnade!

Figur 4: Efter ett tag fick vi loss kramporna.

Nu gällde det att lyckas extrahera fjädern, helst utan att behöva ta loss däcken. Förhoppningen var att det skulle gå att "smyga" ut fjädern genom att skjuta fram den något och sedan lyfta den över dess bakre fäste. Det gick nästan, den var såpass rostsprängd att den låg an mot fästena och vägrade rubba sig.

När jag med ett järnrör bände upp fjädern och samtidigt pillade under fjädern för att försöka få ut den distansplatta den vilade på, insåg jag att det nog är såhär man blir av med fingrar...

Figur 5: Ramen lyftes något för att avlasta fjädern.

Genom att lyfta upp ramen något blev fjädern fri och det gick att släpa ut den, den vägde ungefär som två bilbatterier tillsammans. Puh...

Figur 6: Bladen föll av till höger och vänster.

Därefter var det en smal sak att stånka in den nya fjädern... bara för att upptäcka att jag satt den bak-och-fram. Orienteringen var inte tydligt utmärkt :)

Figur 7: Ny fjäder!

Nästa äventyr blir en tripp till de småländska skogarna, Lenhovda skall bevistas! 25 mil enkel väg. Håll utkik i backspegeln!

/Johan

Ett tungt västligt rally

I helgen deltog vi i Tunga Rallyt Väst!

Video 1: Vi taxar ut ur skjulet i Stråvalla kl 07:15 lördag morgon. Far filmar.

Figur 1: Efter ungefär 45 minuters körning är vi i Göteborg! Folktomt på vägarna sånär som på tre andra veteranfordon (bland annat den gula Gullfiberbilen) som verkade ha övernattat någonstans i Mölndalstrakten.

Figur 2: Vi ställde upp bilen på Scanias stora område vid Exportgatan på Hisingen och fäste Tunga Rallyts gula skylt (med startnummer 58).

Figur 3: Kartläserskan Lynn glänser ikapp med två Scanior!

Figur 4: I vårt hörn av parkeringen fanns även en Scania Vabis L76 från -67...

Figur 5: ...samt tidigare överglänsta Scania L85 från -69.

Figur 6: Gullfiberbilen (Volvo F88 från -70) rangerar på området. Andra pärlor står redan uppställda.

Figur 7: Den hårda "järnhästen", Volvo TL 31-GB, en kamrat på vissa vägsträckor.

Figur 8: Någon som tar kort på min bil?! Roligt! Det visade sig inte bli för sista gången denna dag. Till höger ser man en fin Volvo NB88 från -70 i fin blå/silver-metallic.

Figur 9: Argh! Stått stilla en halvtimma. Måste göra något åt oljeläckaget från motorn...

Figur 10: Strax efter klockan 9 rullade de första veteranerna iväg...

Figur 11: ...efter att ha fått en presentation av denne man.

Figur 12: Min fina FOCO 6000B-kran väckte såpass mycket uppståndelse att jag fick gå ut och tvinga fram några ord om den.

Banan bestod utav sex kontroller varav de tre första var frågor i 1-X-2-format. Första kontrollen: Kongahälla ind. omr. i Kungälv!

Figur 13: Efter den svettiga minuten i rampljuset bar det iväg över ön!

Andra kontrollen: Kode!

Figur 14: Alla är glada. Vädret var perfekt!

Figur 15: Färden gick över de tre Tjörn-broarna.

Tredje och fjärde kontrollen: Wallhamn! Personbilar och lastbilar i massor.

Figur 16: Fikapaus och kontroll!

Figur 17: Lynn är glad! Kontroll 3 gick bra.

Kontroll 4 visade sig vara ett manöverprov... Det gällde att i ett grustag backa mot och stanna två meter från en träpinne. Man fick välja mellan två moderna Volvo-lastbilar, den ena i nedförsbacke och den andra i uppförsbacke.

Figur 18: Jag valde uppförsbacken. Ser man pinnen?

Video 2: Automatväxlad Volvo med luftkonditionering, ett välkommet avbrott!

Som man hör i videon lyckades jag (genom tur) få hela 9 av 10 poäng!

Kontroll fem: Rollsbo ind. omr. i Kungälv. Här skulle man kasta pil med sin lastbil! Det gällde att manövrera så att kofångaren hamnade precis över en "piltavla" som låg på asfalten. Tavlan var cirka 1 meter i diameter. Jag hamnade utanför :). Jag fick 0 poäng.

Kontroll sex: Volvo lastvagnars fabrik i Tuve. Uppskatta avståndet mellan asfalten och undre delen av kofångaren. Jag gissade på 60 cm, det visade sig efter mätning vara 65 cm, katten också! Det gav mig 6 poäng.

På väg till målet frappade det till under bilen! Jag trodde något lossnat och låg an mot ett däck, så vi stannade och kontrollerade. Kollade trycket på bakdäcken med en slägga, verkade som om inre däcket på höger bak fått punka? Vi linkade vidare med reducerad hastighet...

Figur 19: På väg till Volvo Arendal, konvoj i backspegeln!

Figur 20: I mål! En trogen skara bestående av Erica, dennes äkta hälft Fredrik samt mor och far tog emot oss med jubel! Ej med i bild: Markus och Jeff som bike:ade in och slöt sig till glädjefesten.

Figur 21: Ungefär sex timmar efter avfärd hade alla bilar kommit i mål, utanför Volvomuseet i Arendal!

Figur 22: En farbror körde en motor i ett hörn utanför Volvomuseet.

Efter att ha avnjutit panerad sej på restaurang Dockside gick vi för att beskåda prisutdelningen i Volvomuseet. Efter en omskakande inledning där förstapristagaren presenterades först(!) började applåderna tunnas ut alltmer, prispallen var 15 platser stor. Döm om min förvåning när utroparen kommer till plats 10 och Lynn säger: "Nummer 58, det är ju du, Johan! Gå upp med dig och ta emot ditt pris!" samtidigt som hon puttade mig lite framåt.

Kvar på prispallen var en Scania-handduk, ett multiverktyg, en reflexväst och ett antal kepsar. Jag valde den stiliga MHS-kebban, se Figur 23. Vi fick 25 av 45 möjliga poäng.

Figur 23: Mitt pris!

Figur 24: Den fantastiska dagen avslutas i solnedgång, i backspegeln har vi alla minnen...

Fotograf: Lynn.

Ses på nästa rally!

/Johan

Update:

Läs om det i söndagens GP.

Resultatlista hos MHS här.

Bilder från Veteranlastbilar här (kolla nr 37!).

Fler bilder här (någonstans i mitten)!

En vårpremiär!

Påsken har kommit och gått! Dagarna sex spenderades i lastbilen och föräldrarnas sällskap. På agendan stod att få den så gott som klar inför Tunga rallyt väst.

Som tur var hade min far redan kommit en bit på vägen, se Figur 1.

Figur 1: En blå lastbil?!

Jag tog över där far slutat och började lägga på ett grundlager. Rakt igenom körde vi med båtfärg, International Perfection 2-komponent polyuretan som grundfärg och Biltemas 2-komponent polyuretanfärg för ytan. Båtfärg ger ett tjockt och slitstarkt lager. Färgen applicerades med tryckluftsspruta.

Figur 2: Maskering av bil + grundlack av skärmar.

Figur 3: Ett glädjande inslag från mor till 11-kaffet!

Som jag kanske nämnt tidigare har bakrutan länge behövt bytas ut, existerande ruta var gjord i trasig och repad plexiglas. Ryds glas i Mölndal skar ut en ny ruta till mig och efter lite oljigt stånkande var den på plats, se Figur 4.

Figur 4: Ny bakruta på plats! Galonklädseln på väggarna får bli ett annat projekt...

Mycket pill och lackande gav till sist resultat! Vi firade med en tur till korvkiosken i Åskloster.

Figur 5: Visst är den schysst?

Figur 6: Två år tidigare...

Hur gick det förresten att starta pjäsen efter ett halvårs dvala? Se nedan...

Video 1: De gamla fesna batterierna hade gjort sitt...

Video 2: En halvtimma och två batterier senare. Jag är dock lite besviken på röken, det blev ju knappt någon?

Kompressorn låter mycket bättre nu också. Kylaren verkar fungera, inget läckage än så länge.

Ses på vägarna!

/Johan

Ett returhus skapas

Kranens återmatningshus har ju sedan länge varit trasigt, se till exempel det här gamla inlägget.

Figur 1: Far ger sig på problemet med svetsen och fosforlod för att visa mig hur det skall gå till...

Figur 2: Dock funkade fosforlod inte så bra tyvärr, så det fick bli vanlig pinnsvets istället.

Figur 3: Äntligen går slangarna dit de skall! Lite mindre silvertejp på bilen...

Figur 4: När jag kom hem ikväll hade far redan börjat lackera bilen!

Den kommer bli fantastiskt fin!

/Johan